Majas "Älska Livet!" Lykta

DENNA LYKTA ÄR TILLÄGNAD TVÅ UNDERBARA KRIGARPRINSESSOR MELINA & SIGNE SOM BÅDA KÄMPAR MOT CANCER JUST NU.

SÄLJS MED 10% FÖRMÅN TILL VÅR HJÄRTESAK BARNCANCERFONDEN

MELINAS BERÄTTELSE:

Tack för att just DU väljer att läsa och ta del av vår berättelse. Jag önskar att jag kunde skriva att allt får ett lyckligt slut, men vi vandrar fortfarande längs med cancerns krokiga stigar och tar dag för dag. Timme för timme. Minut för minut. Det är så tiden förvandlas innanför sjukhusets väggar. Livet utanför fortsätter, men här står den still...

Låt oss backa bakåt i tiden för en stund. Ni måste ju få veta vilka vi är. Jag heter Jane Oksanen och lever tillsammans med mannen som en gång bytte mina framdäck, min Linus. Tillsammans har vi skapat livets flickor. Melina 4 år och Molly 1 år. Jag vill bjuda med er till en vanlig fredag i vårt liv och det är såklart en tacofredag. För om det är något vi älskar så är det tacos. Ibland tänker jag tillbaka på den här fredagen. Tänk om jag hade vetat att detta skulle komma att bli den sista tacomiddagen på väldigt väldigt länge. Hade jag njutit ännu mer då? Med facit i hand. Jag saknar att plocka upp tjejernas små majskorn som hamnar under bordet efter varje middag. Jag saknar att ta undan disken och se hur tjejerna kryper upp i soffan. Jag saknar att städa upp leksakerna som ligger överallt efter en dag full av lek. Jag saknar våra fredagar så hjärtat värker, men det är inget mot vad jag saknar vår vardag och regniga måndagar när livet är bara som vanligt. Sådär vanligt tråkigt.

Ibland tänker jag tillbaka på livet innan cancern. Hade vi levt annorlunda om vi visste vad som väntande. Hade vi älskat livet ännu mer om vi sett hur livet plötsligt hamnar i ett timglas. När tiden blir så definitivt. Jag tror att vi hade det. Den 11 november 2019 förändrades vårat liv. Melina har fått cancer. Akut leukemi. Den bottenlösa smärtan jag känt från den dagen har fått mig att vilja göra mer. Vilja göra allt, precis allt, för att inte andra familjer ska behöva gå igenom det vi gör. Att de finaste orden. Älska livet, nu finns på denna lyktan betyder så oerhört mycket för mig och min familj.

Melina har ropat ÄLSKA LIVET högt, glatt och alldeles ljuvligt från den dagen hon kunde prata. När vårt liv började handla om kampen om livet, så insåg vi hur viktigt det är att älska livet. För hur arg jag än må vara på hur livet kunde bli, så försöker jag samtidigt att vara tacksam för varje varje dag. Jag känner starkt inom mig att Melina planterat orden inom oss, långt långt innan allt detta, för att göra oss redo för denna kamp.

Tusen tack för att du ger ditt stöd genom att köpa den här lyktan. Det betyder hela världen för oss. Att veta att den lyser i era hem, för alla våra små krigare.

Det gör skillnad!

SIGNES BERÄTTELSE:

Dagen då hela livet vändes upp och ner, kommer aldrig glömma den dagen. Vi lämnar storasyster kvar på poolpartyt, vi kommer ju strax tillbaka, ska bara ta några bloprover eftersom Signe har så ont i benet emellanåt. Kommer aldrig glömma....min blick är låst på sköterskans cerisa skor....jag hör läkaren säga, -hon har med största sannolikhet leukemi, allt pekar på det men vi vet inte säkert förrän efter benmärgsprov. Ni åker till Uppsala på måndag, vi har redan pratat med dom. VA?

Han kan inte mena allvar? Det måste blivit fel!!

Tårarna rinner nedför min kind, jag vill skrika, jag vill kräkas, fattar ingenting, kan inte ta in, vill inte ta in....hon har väl ändå bara växtvärk?!

Våran pigga, glada, busiga och livfulla lilla tjej!! Det kan inte vara sant!! Hon har cancer. Hon är bara drygt 3 år, ett barn, ett barns dagar ska vara fulla med lek och bus, de ska inte drabbas av cancer.

Här börjar vår resa, vår kamp mot cancer i 2,5 år. Vårt mål är klart, VI kommer VINNA! SuperSigne kommer fixa detta! Att först ta in beskedet och sedan förstå och ta in vad som egentligen kommer hända. Vår läkare hade försökt förbereda oss på hur det va att komma in på en barnonkologavdelning, barn utan hår i vita rockar. Det går inte förbereda sig, det går inte förstå....men hela tiden med inställningen vi kommer klara det! Att se sitt livsglada lekfulla barn försvinna, brytas ned av alla mediciner, sitta stirrande i ett soffhörn, apatisk och emellanåt skrikande av smärta, tappa allt hår och dessutom hela tiden göra saker mot hennes vilja. Tvinga i henne sondmat när hon kramaktigt håller i sin sondslang i hopp om att vi ska ge upp. Hon skriker av smärta och när vi tar i henne skriker hon ännu mer, hela hennes kropp värker men hon kan inte gå så hon är beroende av oss. Försöka förklara för en 3-åring varför vi måste göra allt detta. Förklara att hon är allvarligt sjuk men ändå inte berätta hur sjuk hon faktiskt är, vill inte skrämma henne. Att hålla tårarna borta varje gång vi går till sovdoktorn och får sovmjölk, slå bort rädslan av ”att kommer hon vakna”. Berätta för storasyster att lillasyster är sjuk, att hon har så ont så hon inte orkar gå längre att hon inte orkar leka. Det är vidrigt och det absolut värsta jag varit med om samtidigt som jag vet att alternativet är värre.

I vårt fall är det första halvåret det mest intensiva och den värsta perioden. I skrivande stund har vi gjort 9 månder av denna resa, vi har firat livet med en fest,

Signe mår så bra hon kan, hennes hår har börjat växa ut och hon har fyllt 4 år.

Tyvärr har inte alla barn som drabbas av cancer samma tur som vår SuperSigne men tillsammans kan vi göra skillnad. SÅ stort TACK för ditt stöd!

Massa kärlek och kramar till er alla,